Utan inbördes ordning;


Travis Barker

Kjell Wallmark (Brolle)


Jim Sturgess


Joaquin Phoenix


Maxwell Caulfield (En ung sådan)


Jon Bon Jovi


Axl Rose (En ung sådan)


Chuck Hughes


Tommy Lee



Saul Hudson (Slash)

I går kväll påbörjade jag och min far resan till Örebro.
Vi stannade till i Sundsvall, därefter vände vi hem igen.
Varför?

För att i en månad, sen jag fick beskedet att jag var antagen till Audionomprogrammet i Örebro, har jag gruvat mig, och försökt intala mig själv att det är något jag verkligen vill göra. Men det är fel! Enda anledningen till att jag skulle flytta till Örebro, och läsa till Audionom, var att visa alla andra att jag KAN.

Jag kunde ju inte avbryta när jag väl kommit in, stoltheten skulle få sig en törn om jag gjorde det. Så jag bet ihop och låtsades vara jätteglad över det här valet, trots att jag verkligen inte vill. Jag vill inte slösa bort tre år för att bli något jag inte ens vill bli. Och jag vill inte bo i en främmande stad där jag inte känner någon, åtminstone inte nu.

Eftersom min far och jag är så galet lika så såg han det här tydligare än någon annan. Innan han sa något trodde jag att det inte var tillåtet att ha second thoughts, men han lärde mig att det är viktigt att tänka två gånger. Nu får ni tycka vad  ni vill om mig, att jag är en quitter, att jag är feg o.s.v. men jag flyttar inte till Örebro nu.


Jag tänker försöka hitta någon utbildning jag verkligen kan lägga ner hjärta och själ i, något jag själv vill. För plugga, det ska jag. Men jag tänker försöka hitta ett jobb tills dess att jag vet vad jag vill göra, satsa på att ta körkortet, och försöka må bra istället för att ha en stor klump i magen konstant.



/ W

Att flytta innebär att man måste packa.
Något jag är riktigt dålig på.

Idag blir det inte bättre av att tänka på att jag inte bara kan dra iväg ett medelande till någon av mina vänner;
Hej, ska vi hitta på nåt idag?
Varför?
Jo, för att jag kommer bo evigheter bort från dem! Jag kommer sitta ensam, för jag vet inte om jag vill ha in nya människor i mitt liv när jag väl hittat såna jag trivs med...
Nej, idag är ingen bra dag.

Från Shirtstore

"Nu kramas vi inge' mer, för då kommer jag börja gråta!"

Vi har känt varandra i tretton år, och alltid gått antingen i samma klass eller haft lektioner tillsammans. NU ska vi helt plötsligt flytta åt helt skilda håll!?! Hur konstigt tror ni inte att det känns?
Självklart kommer vi träffa varandra ändå, men just nu så känns det så satans vemodigt!
USCH OCH FY FÖR ATT TA FARVÄL!
Vilken tur att jag inte gjorde det igår kväll.

De som känner mig vet att jag inte har särskilt mycket moderskänslor, och inte har alltför mycket till övers för småbarn, eller barn över huvud taget. Min systers småpojkar är dock en helt annan sak. De fina, fina pojkarna har inte bara grabbat tag i sin mosters hår, utan även hennes hjärta.

När äldsta pojken var yttepytte var jag lite rädd för barn än, men när tvillingarna kom till världen så blev det så naturligt. Från att de bara var ett par veckor så höll jag faktiskt i dem. För många är inte det något speciellt, men för mig är det otroligt stort att jag faktiskt kan hålla i ett sånt litet barn utan att få panik. Och jag måste ju faktiskt säga att det bär mig emot att flytta ifrån pojkarna nu när de växer som mest, förändras som mest.

Förut ryggade jag tillbaka så fort ett barn skrek, och nu lämnar jag inte ens tillbaka barnet till mamman (om det inte verkar vilja gå till sin mor, eller har skrikit i fyra-fem minuter). Jag kan lättsamt förstå varför jag inte har de rätta modersinstinkterna som alla mina vänner (som har syskon) verkar ha. För som ensambarn är man inte van små bebisar. När jag var 5, skulle fylla 6, så föddes min kusin Emma. Som 6åring är man inte riktigt intresserad på samma sätt. När Erik föddes, 5 år senare, så var jag inte heller riktigt intresserad. 

Under gymnasietiden har alla tjatat om att de längtar till den dagen de blir föräldrar, och jag kan inte förstå varför. Trots att jag verkligen älskar mina små hjärtan till systersöner, så får jag inte en enda idé om att skaffa barn. Jag menar, jag vet att jag inte skulle klara av det ansvaret som kommer med en unge, och jag skulle nog inte lita tillräckligt på någon som skulle kunna vara far till barnet. Jag vet verkligen innerst inne att jag inte skulle klara av ett barn. Många har sagt till mig att det ändras, men jag tvivlar än. Den dagen, den sorgen.
 
Lånade bilden nedan från systerysters facebook, eftersom jag inte hade någon bild på alla tre grabbar tillsammans :)

Från: Forever21

Den här kvinnan gör jazz-versioner av Kents låtar, och de är helt fantastiska!
Kolla in henne här!

Från Forever21.