Du lever bara en gång och den gången är nu
Jag sitter och tittar och längtar efter massa klänningar. När jag lyckats gå ner så pass som jag vill så SKA jag unna mig en underbar klänning från Pinupgirl Clothing, möjligtvis någon av dessa underverk!
What would you give to have me by your side?
Igår var det utgång för att se de underbara pojkarna i John Lindberg Trio. Det blev polkadotklänningar, en hel del dansande, helt underbar musik och fantastisk stämning! Jag var äntligen i mitt rätta element och ser fram emot fler spelningar, bla den sista april i Örnsköldsvik och under dundermarknaden i Strömsund i sommar.
Hon känner efter om det här är att vara fri, om det här är ett liv med någon mening i
Mitt liv har en mening nu.
Jag vet vad jag vill göra, och det känns riktigt bra.
Självklart pratar jag om den lärarutbildning jag precis har påbörjat mot Mittuniversitetet i Härnösand. Hela veckan har varit full med information, föreläsningar och förvirring. Trots det så känns det galet bra! Jag har en väldigt trevlig studiegrupp och kurslitteraturen känns inte alltför mäktig, än så länge.
Så tummen upp för att jag faktiskt hittat något jag trivs med!
Vart tog du vägen mitt Örebro?
Mitt Örebro blev på något hastigt och lustigt sätt till mitt Härnösand, och det är också dit jag åker om bara ett litet tag. Det känns så underligt att börja plugga igen, trots att det bara är en termin sen jag faktiskt slet med mitt sista år på gymnasiet så känns det som att det var en evighet sedan.
Men det här känns bra just nu iallafall, jag hoppas bara att det känns lika bra nu efter första veckan. Mycket känns lättare nu också eftersom jag ska plugga på distans och alltså inte behöver flytta och anpassa mig på en gång. Nu har jag världens chans att "känna på" staden och se om jag verkligen vill bo där. För planen ser nog ut så, att jag ska flytta dit så småningom, typ till sommaren eller hösten. En stor fördel då är ju att jag har min fru nästan bara ett stenkast bort (inte för att jag tror att jag kan kasta en sten från Härnösand och få den att hamna i Mellansel, men ni förstår väl att det är bra mycket närmare mellan oss då).
Jag har packat och har antagligen fått med mig alldeles för mycket, men hellre det än för lite.
Nu bär det av, och från och med imorgon börjar jag utbilda mig till Lågstadielärarinna, tänk vad allt kan förändras på ett år. Jag vet att jag har en enda person att tacka för det, kvinnan som "tvingade" mig att ta tag i mina rädslor, bästaste Annica!
Bara för din skull
Oavsett vad jag gör, om det är att sitta och slötitta på facebook eller om jag går den korta biten från "centrum" till min fars arbetsplats så är det alldeles som om jag blir attackerad av lyckliga, förälskade människor. Nu är det inte så att jag önskar alla något ont, men jag önskar bara att de kunde hålla sin kärlek för sig själv ibland.
Singellivet är galet bra, men självklart saknar jag att ha någon att ringa till, någon som håller om en, någon som ger en fjärilar i magen genom ett litet sms. Jag skulle gärna vilja vara nyförälskad, men jag anser att jag verkligen inte har tid med något sådant just för tillfället. Sen så finns det ju en enkel anledning till, jag kan inte nöja mig med vad som helst.
Älskling lita på mig,
Ett nytt år tänker jag, vi får se...
Jag överlevde ännu ett år, och för en gångs skull så tänker jag inte kasta bort det år som gått.
För hur det än var, med upp och nedgångar så var det nog mitt bästa år hittills.
♦ Jag gav mig fan på att jag skulle klara skolan, vilket jag gjorde. (Lyckades bland annat med att ordna mitt projektarbete på sammanlagt 3 veckor.)
♦ Jag tog studenten! (Vilket varit efterlängtat i sisådär 5 år)
♦ Jag träffade en tokbra pojke. (Det höll inte, men han gjorde sommaren till den bästa)
♦ Jag träffade nya fina vänner.
♦ Jag kom in på skola i Örebro. (Jag började aldrig, MEN jag kom in)
♦ Jag kom in på skola i Härnösand!
♦ Jag blev mer trygg i mig själv och fick ett mindre behov av andra människor.
Jag lärde mig också hur lätt en person kan förändras, och jag vet att jag får aldrig tillbaka henne igen, och jag vet inte om jag ens vill det. Det är trots allt inte min förlust.
