Oavsett vad jag gör, om det är att sitta och slötitta på facebook eller om jag går den korta biten från "centrum" till min fars arbetsplats så är det alldeles som om jag blir attackerad av lyckliga, förälskade människor. Nu är det inte så att jag önskar alla något ont, men jag önskar bara att de kunde hålla sin kärlek för sig själv ibland.

Singellivet är galet bra, men självklart saknar jag att ha någon att ringa till, någon som håller om en, någon som ger en fjärilar i magen genom ett litet sms. Jag skulle gärna vilja vara nyförälskad, men jag anser att jag verkligen inte har tid med något sådant just för tillfället. Sen så finns det ju en enkel anledning till, jag kan inte nöja mig med vad som helst.