Jag kommer aldrig, aldrig tillbaks.



Allt som vi gjort här
Allt som vi sagt här
Allt som vi trott här
Försvinner snart, nu ser jag klart


Heartaches by the number

"And so I sent some men to fight, and one came back at dead of night.
Said he'd seen my enemy. Said he looked just like me,
So I set out to cut myself and here I go.

I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice.
Give me reason but don't give me choice.
'Cause I'll just make the same mistake again."


Jag fortsätter att försätta mig i onda cirklar, och jag förstår inte vad det är som skrämmer mig med att vara lycklig, men tydligen är det något. Även om jag säger åt mig själv att sluta, att ge mig av mot nya mål, glömma det gamla och välkomna det nya så trampar jag på i mina cirklar. Självskadebeteende kan tydligen komma i många olika former, och det här måste vara en av alla.

Någon gång vill jag kunna känna mig lycklig, sådär på riktigt, eller ja så nära jag kan komma. Just nu tvivlar jag på att den dagen kommer komma, och oavsett hur glad jag kan verka utåt så hugger knivar oftast sönder min kropp och min själ dagligen. När någon kan komma mig nära inpå och ändå tycka om, bry sig om, och vilja vara med mig, den dagen kanske jag kan bli något som liknar lycklig. Men när jag tänker efter har jag kastat bort två sådana tillfällen, och man får bara en chans, bara en inte mer.

Men någon dag, kanske.

Varför gör du som du gör?


"Jag var sårad, jag var bränd
lovade mig själv att det får inte hända igen

Varför gör du som du gör?
Vartenda litet ord berör
Jag som skulle stå där stark, gå på säker mark
Undrar var jag sätter min fot

Varför gör du som du gör?
När ingen se och ingen hör någonting
Märks ingen tvekan som jag har
Längtan lever kvar, även om jag kämpar emot."



But darling dear, get a grip.


Tappar förankringarna i verkligheten. Stänger in mig själv i alla lägen, även i de som skadar mig. Men att öppna dörrar är inte min grej, för tänk om de personer jag släpper in stökar ner i mitt liv? Risken är stor och jag är livrädd. Trodde att det gick framåt sen jag flyttade till lägenheten, men tydligen går det bakåt just nu.

True that.

.

Av ingens frö


Du har Rock n' roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår.

Samma nätter väntar alla


Jag vet jag har mig själv att skylla
har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem
och längtat efter dig igen

Update eftertentaångest och att inte vilja kliva upp ur sängen


Lite eftertentaångest kanske jag har iallafall. Det visade sig att jag fick fel tenta, men jag mitt pucko tänkte ju bara att det var jag som pluggat för dåligt och att det bara var att räkna på. Klarar jag den så har jag klarat tentan för delmoment fyra iallafall. Och dessutom, klarar jag en tenta jag inte ens pluggat på eller haft någon slags genomgång till så kanske jag är rätt smart.

I går hade jag mina planer på sovmorgon och mysdag, men nejdå. Jag jobbar 9-16.30, men klagar inte för det. Tycker faktiskt att det är ganska så trevligt att jobba på dagis trots att det är energikrävande. Men trots det så var det svårt att ta sig ifrån täcket i morse. Vissa morgnar är sådär extra mysiga så man vill att de ska vara flera timmar till.

Ikväll blir det även julbord med Malin, spännande värre då jag inte känner en enda kotte av hennes arbetskamrater, eller jo, grannen, men han var inte ens säker på att han skulle dit.

Nu ska jag plocka ihop täckbyxor och sånt och promenera den lååååååånga vägen ner på jobbet. (Den som tar en hel minut!)

Eftertentaångest?



Nej, faktiskt inte. Men en chailatté på Wayne's tyckte jag att jag var värd.
Har en ständigt gnagande fråga i huvudet när jag sitter på tentor. Är det jag som är dum i huvudet eftersom ingen går innan mig? Eller är jag smart och snabb? Vi hoppas på det sista tycker jag. Lite besviken är jag då jag trodde att det var mer teori på matematiktentan vi skulle ha, men nejdå, det var tillbaka till gymnasiet och matteproven.

Imorgon är det skola till tre och sedan hemfärd. Ska försöka snika åt mig en plats i Sollefteåmänniskornas bil så jag faktiskt hinner med bussen till Ramsele, vilket jag inte gör om jag tar bussen härifrån Härnösand (vilket jag gjort hela tiden annars, men inte den här gången inte).

Det har även slagit mig att efter den här veckan har jag gått på universitetet i ett år, och det har varit ett väldigt händelserikt år. Jag har nog förändrats en hel del, annars skulle jag bli förvånad. Eller, det har jag helt enkelt, för jag har sett sidor av mig själv som jag inte ens trodde fanns, ochh jag har klarat av så många saker som jag tvivlade på från början. Jag har tappat vänner, bytt umgängeskretsar och blivit lugnare i många sammanhang. Körkortet som jag fasade för klarade jag utan problem, har jobbat en hel del, pluggat och försökt ha ett socialt liv samtidigt. OCH, jag har faktiskt klarat det.

Nu när saker går relativt bra skulle jag vilja bli kär också, men har jag tid för det egentligen?
Svar: Nej!

Så det får nog vänta lite till.

Det blev ett svamligt inlägg idag men när jag är i Härnösand så måste jag babbla av mig på något sätt, när jag är hemma har jag ju Malin och grabbarna att prata med, här har jag Jennie, och hon är tussig och har nästan ingen röst, så det har inte blivit så mycket sådant den här veckan... Och nu måste jag försöka avsluta på något bra sätt, vilket inte kommer gå. Så.... SLUT.



.






Lussekatter ftw!


Min plan för dagen är att bli hämtad av min kära mor och hälsa på i föräldrahemmet, för min älskade mor ska baka lussekatter, och vad är bättre än en nybakt lussekatt? Nej, just det!

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen`?



Jobbiga dagar nu, med ett humör som åker berg-och-dalbana och en hel del pluggande och jobb. Malin och Jennie är ju fantastiska människor som står ut med  mig när jag är såhär, och jag tackar  dem verkligen för det.
Jag kan vara hur jobbig som helst, det vet jag, och jag tror inte att jag skulle vilja vara i närheten av mig när det är som värst.

Tänk den dagen då jag lurat någon stackars jävel till att bli sambo med mig. Människan kommer ju bryta ihop över hur jag kan vara haha. Kanske lika bra att slopa den tanken på en gång och se min framtid tillsammans med en fin vovve istället :)


Reagerar även på dramat som verkar bildas kring allt, inget verkar bara kunna få vara. Alla har ups and downs och ingen är på topp hela tiden, faktiskt!

Word up!

Higher - Faster
I am the fuel to set you free
I am your destiny

RSS 2.0