Jag kan liksom inte låta bli att bli lite ledsen såhär på kvällarna... Det finns så mycket jag saknar, en del specifika saker, men mycket rent allmänt. Till exempel hur glad man blir om man vaknar av ett meddelande i stil med "Godmorgon min ängel" eller att krypa upp i famnen på någon när man sitter i soffan, eller att somna med huvudet i knäet på en fin karl som smeker en över håret...

 

Jag saknar att känna att jag betyder något, att någon tänker på mig och att jag faktiskt gör en skillnad i någons liv. När allt bara är fint och allting skimrar i rosenrött känner jag mig både trygg och livrädd, svårt att förklara, men jag är livrädd för att allt bara ska vara en lögn. Efter det som har varit så vet jag inte riktigt om jag kommer våga lita på att någon faktiskt kan vilja vara med just mig. Tror mer på tanken att jag bara är ett tillfälligt substitut. 

 

Men man ska väl egentligen inte gräva ner sig såhär...

 

I just miss you.
That's all...