Min bästa vän, min kära fru, gifte sig i somras.

Jag har aldrig haft någonting till övers för bröllop och det vansinne som kretsar kring dem, men på något sätt ändrades det när en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv valde att spendera sitt liv med en man som hon älskar. Hon bad mig vara brudtärna, och när jag stod där i kyrkan och såg min fru framme vid altaret så insåg jag att hon faktiskt verkligen var lycklig.

 

Den bilden har etsat sig fast i mitt huvud och jag börjar förstå att jag också vill vara så lycklig någon gång, att jag också vill vara så förälskad att jag väljer att dela mitt liv med någon i nöd och lust. Flera gånger har jag drömt att jag har gift mig och det har varit väldigt fina bröllop varje gång, men jag har aldrig fått sett mannen jag gifter mig med. Vem vet, kanske har jag redan mött min prince charming men inte fattat vem han egentligen varit. Kanske har jag ännu inte mött honom.

 

Oavsett, någon gång (Håll i er nu, särskilt min mor) så vill jag faktiskt gifta mig.