Älskade vän,
min första kärlek.
Inget kan bli som det en gång var
eller som vi drömt.
Våra vägar var nog menade 
att korsa varandra,
men inte här
och inte nu.
Ett hjärta som slår
hårdare än något annat
och rädslan för att
bli bränd igen.
Du var den som 
inget ville visa,
ombytta roller 
kallas det visst.
Rädslan,
det enda jag har kvar.
Ett ynkligt förlåt
reparerar inte det vi har haft
men mina ord
är sanna
för en gångs skull.
En gång
kommer vi mötas igen
och drömmen
om ett gemensamt liv
kanske slår in.
Till dess ett farväl
dränkt i tårar,
och en skamsen blick.
Ett lyckligt liv,
med fru och barn,
du står där snart
och ser tillbaka på mig
som en svår och jobbig grej.