När det äntligen är över...


30:e september 2010:

Förvirringen är total, och jag vet inte riktigt vars jag ska göra av mitt hjärta, samvete och min hjärna för att kunna släppa det. Men det är väl sådant man får ta antar jag, eller så kastar jag mig ur leken och står utanför.


Ingenting har alltså förändrats på 16 månader?


"
Men jag har mina skäl
Jag låter saker rinna ut så jag slipper ta farväl"


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0