En tjugoårig, överviktig lärarstudent med många drömmar, antagligen kommer inte ens hälften av dem nosa på verkligheten.
Drömmar så som att en dag få se mig i spegeln och faktiskt gilla det jag ser, jobba med barn med psykiska sjukdomar på heltid, stå på en scen och verkligen visa vad jag går för, resa till Spanien och Italien, rusta upp min bil till ett tip-top-skick, hitta den där kärleken människor pratar om, åka till Graceland och Nashville och mycket annat...

En naiv liten flicka som gärna vill se det bästa i människor trots att hon är skeptisk till vartenda drag någon gör, vilket leder till att hon blir krossad gång på gång. Någon som saknar sina två bästa vänner fruktansvärt mycket varje dag, varav en hon inte ens har pratat med riktigt på ett halvår. En person som helst av allt skulle stänga in sig i sin lägenhet och spela Zelda, den storyn kan hon i allafall kontrollera lite till skillnad från sitt egna liv. Den såkallade vuxna kvinnan som egentligen bara vill lägga sig ner och gråta på en säng hemma hos sina föräldrar och inte kliva upp försen allt har ordnat sig. Någon som sällan vill tynga ner någon annan med sina problem pga tanken att de har fullt upp med sitt, men som väldigt ofta står och tar emot andra när de faller.

Lärarstudent som inte alltid ger de 100% som hon borde när det gäller skolan pga oroligheter omkring henne som flyttar in i huvudet och spökar dagligen. En lärarstudent som anser att hon inte är bra nog, att alla andra är bättre och att hon borde skippa skolan för hon kommer inte duga som lärare, men som ändå trampar på.
Flickan som klär sig i musik och texter och helst inte kliver ur den dräkten, har hon inte ord som skyddar henne så har hon ingenting, då är hon ingenting...