Många har sagt till mig att det vanliga är att se sig själv walking down the aisle i kyrkan redan vid låg ålder om man råkar vara en tjej. Vit fluffig klänning, alla väsentliga människor i ens liv är samlade och sitter där i de trånga kalla kyrkbänkarna. Vandringen mot altaret och den blivande mannen är en bild som etsar sig fast på många unga flickors näthinnor.

 

Well, som vanligt så är jag inte alls som de andra då jag drömmer om ett icke-kristligt utomhusbröllop. Jag har gått ur Svenska Kyrkan av den anledningen att jag inte tror på kristendomen, därför skulle jag inte heller vilja gifta mig i kyrkan. Ta det inte fel, jag har inget emot kyrkan som byggnad eller den musiken som spelas där, men själva religionen kan jag inte stå för.

 

Iallafall. Jag drömmer om ett utomhusbröllop. I min värld blir det mer personligt, avslappnat och mysigare. Det finns faktiskt människor som delar mina åsikter kring detta (vilket är tur, annars skulle jag nog aldrig ens kunna tänka tanken på att få uppleva mitt egna bröllop någon gång) vilket innebär att den dag det blir aktuellt med bröllop så är min tanke genomförbar. 

Dessutom skulle det vara värdelöst att försöka fösa in min hedniska släkt i kyrkan.

Respektlöst. 
Och hur ska jag annars kunna få med fina jänkare i vigselakten?