En sak skrämmer mig mer än allt annat.
Att vara helt ensam.

Så fort någon som står mig nära inte svarar på mina sms, hör av sig för att fråga hur det är, eller något liknande, så får jag någon slags panik. Jag vill veta vad jag gjort, om jag gjort nåt fel, och om jag kan göra det rätt igen.

Just nu genomgår jag ett sånt stadie. En nära vän har inte hört av sig alls på en vecka, och jag är livrädd. Nu när jag är mer selektiv med vilka jag litar på än vad jag var förut så gör det extra ont. Och det värsta är att han nog tillochmed vet vilken ångest han ger mig.