Min fina vän Ellinor har planerat hela mitt liv, för femtioelfte gången, och jag undrar när hon ska förstå att jag inte har några som helst planer på barn, giftemål eller vovveköp med någon. Eller okej då, jag kan gå med på att köpa en hund med någon, men där går gränsen! Iallafall så är hon riktigt nöjd med sig själv och har gått runt med ett stort flin större delen av den tid jag umgåtts med henne idag.
Och vem vet, hon kanske har rätt för en gångs skull?