I går så åkte jag och Anna in till Östersund för att se på Teater Verbals uppsättning av "Först föds man ju". Fick reda på att de spelade den via Elin som medverkade, så det var en självklarhet att jag skulle in, med eller utan sällskap. Sällskap fick jag dock och vi var framme i Östersund runt halv sex, så vi gick och åt på Shanghai Wok och jag försökte förstå skillnaden mellan "Gamla Tingshuset" och "Tingshuset" som jag var van. Det visade sig att det var samma ställe, och jag kände mig otroligt dum som frågat om vägen.

Väl där så träffade jag Jimmie, våran "coach" i arrangörskunskap. Sedan fick vi se första akten på pjäsen. Helt fantastisk. I pausen så fick jag även chocka och krama på Max och Christoffer, åh Herregud vad jag har saknat dem! Andra akten av pjäsen rullade igång, det tog slut och man ville genast se den igen. Fick krama ännu mer på dessa pojkar, och vi fick även sällskap till bussen. Väl där så fick jag den bästa kramen på väldigt, väldigt, väldigt länge.

Nu känns det ännu mer vemodigt att flytta...