I'm ready now!

Något hände i helgen.
Jag kan inte specificera vad som hände, för helt ärligt vet jag inte. Men nu känns det som att jag har fått den knuffen i rätt riktning som jag väntat på. Varför ska jag lägga så mycket energi på en karl när det finns så mycket annat jag skulle kunna lägga den där energin på? Jag tror att jag är på väg uppåt igen. Åt rätt håll.
 
Btw, trots att jag slarvat rejält den senaste månaden med tanke på att jag mått som jag mått så har jag tappat 2 kg! 2 kilo kanske inte låter mycket, men det är en bit på väg mot mitt mål, and I can do it!
 
 

Let it go!

Made for Rock N Roll!

Fortsätt meningen...

Jag har insett att min senaste kyss - var underbar men gjorde mig mer förvirrad än tidigare.
Jag pratar - lite för mycket, lite för snabbt och ofta utan att tänka.
Jag tycker om - att få bekräftat att jag är smart och söt.
Jag avskyr när folk - inte kan bete sig som vuxna människor och när de agerar utan att tänka.
Kärlek är - otroligt enerverande, tidsödande och tokmysigt.
Det är charmigt när - man upptäcker de små, små saker som han gör sådär helt ovetandes.
Det sexigaste yrket är - musiker. Jag menar, en helt vanlig kille med känsla för gitarr eller bas, eller en sångröst utan dess like, blir genast en galet sexig kille.
Den värsta känslan är - att känna att man blir tagen för givet.
Den bästa känslan är - den känslan man får när man är med sin bästaste, bästaste vän och utan ett ord vet vad den andre tänker på vilket resulterar i en skrattattack eller när musiken, vänner och atmosfären är den rätta på sommaren och man känner att man är oövervinnerlig!
Jag kommer alltid att vara - ett bortskämt ensambarn.
Det finaste som finns - är ett litet barns skratt.
I sommar - ska jag bara leva livet.
Sist jag grät var - imorse.
Jag kan - uppfattas som en riktig bitch tills man lär känna mig.
Jag kan inte - sluta att tänka på alla "tänk om", vilket gör mig galen.
När jag vill tänka går jag - ut och går med bra musik i öronen.
När jag bakar så bakar jag - muffins, kakor i alla dess former.
Min mobiltelefon är - ett nödvändigt ont. Älskar att vara kontaktbar 24/7 men hatar det samtidigt.
När jag vaknar på morgonen - vill jag helst mysa ner mig igen med bra musik och en fin karl.
Innan jag går och lägger mig - grubblar jag alldeles fr mycket.
Just nu tänker jag på - att jag borde göra något vettigt med mitt liv.
Bebisar är - beroendeframkallande, haha!
Idag har jag - jobbat på både förskoleklass och fritids.
I morgon kommer jag - göra samma sak som idag.
Jag vill verkligen - åka iväg någonstans helt utan konsekvenser.
Min humor är - en aning för avancerad för vissa.

I said; It hurts to love you

FAN.
Jag saknar, saknar, saknar dig!

Try.

" Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try "
 
 
 

Fake-a-Billy!

 
Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli riktigt förbannad, men jag antar att det inte är värt att slösa energi på. TIll helgen kommer äntligen JLT hit, rockabillyfusion när den är som bäst!
Detta har då inneburit att jag har fått mängder av meddelanden från fruntimmer som ska på rockabilly-fest och därför frågar mig om jag kan låna ut eller sälja någon av mina klänningar med motiveringen att det är mig de kommer att tänka på i första hand, FÖR JAG KLÄR JU ÄNDÅ UT MIG!
 
WTF? Vadå klär ut mig?!? Snarare klär UPP mig. Big chance att jag skulle låna ut något alls till någon som anser att min stil bara är "utklädnad". Min bil är säkert också bara rekvisita till min utklädnad, och mina tatueringar likaså. Oallmänbildade människor är de människor jag tycker minst om. Många av de som säger att de är rockabillyintresserade här i vårat lilla samhälle har blivit starstruck över  JLT och anser därför att de kan och vet allt. Fint. Men de är inte intresserad av annan musik i genren, anser att man klär UT sig, tycker att vårat bilintresse är värdelöst och att tatueringarna är överdrivna. 

They're not Rock-a-Billy, they're Fake-a-billy's!
 

Living is easy with eyes closed

Det har faktiskt, efter många "om" och "men" varit en hyfsad kväll. Nya ansiken och gamla bekantingar, gamla känslor har gjort sig påminda men inte de jag kämpar med dagligen. Det är vansinnigt hur många "tänk om" det finns. Hade jag stått på mig och följt mitt hjärta då, hade det varit jag som stod där med allt jag önskat nu? Hade jag varit gladare eller hade allt gått åt helvete ändå?
Jag vill ju gärna tro på ödet, att det finns en mening för allt som händer, men jag undrar om ödet gjorde ett snedsteg med mig eller om det faktiskt är meningen att det ska vara såhär...
Antagligen får jag aldrig svar på det och dessutom kan jag inte ändra på det som varit.
 
" Livet växer och tar över oss
 och tids nog glömmer vi det där
 som var liv och som var död för oss,
 drömmarna,
 och varför just vi två möttes här..."

The little things in life


Att det bara krävs ett leende och ett skratt från ett litet barn för att få mig att återupptäcka att det är de små sakerna som får livet att verka vackrare än vad det är, och i samma tanke komma ihåg ALLT det fina som jag förlorat.

Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead

 
Jag börjar fundera på om jag läker långsammare än andra. Det är säkert inte så, men det är så det känns just nu. Till exempel så har jag fortfarande stora problem både med att köra och åka bil efter olyckan. Det har snart gått sju månader sen dess, men jag känner ändå att jag är galet osäker och rädd - Nästa gång kanske det inte går lika bra som det gjorde då. När någon sladdar när jag sitter i bilen eller när jag känner att greppet släpper det minsta så spelas allting upp igen, jag ser samma saker som jag såg då, känner hur jag slutar andas och tänker tanken "Nu dör jag".
För många låter det säkert fånigt, men för mig är det en fruktansvärd verklighet och det spelas upp i drömmarna också (när jag väl får sova).
 
Allt tjat i bloggen om ett krossat hjärta ser många säkert också som fånigt, men det är hur jag upplever det. Att jag dessutom upplevt känslan av att må dåligt och vara maktlös i ett tidigare förhållande, och bli rejält lurad på vem personen i fråga faktiskt är så kan jag inte säga att det bara är att ruska av sig känslorna. Det är stora och tunga känslor jag bär på, och jag försöker att inte tynga ner mina nära med det. Istället bär jag på det själv vilket till slut inte går, det brister. Jag vill gärna finnas där för andra, men just nu kan jag inte ta tag i andras problem, jag orkar inte...

Does that make me a bad person?

Jag kommer alltid vara den som har gått från väldigt kär till obeskrivligt ensam

Sömn

Jag hatar att jag inte får sova.
Allting hamnar mellan 30 minuter och 3 timmar per natt och har i stort sett varit så i tre veckors tid nu. Ikväll är det extra tungt eftersom jag faktiskt är trött, men inte kan blunda utan att få känslan att jag blir nedtryckt under vatten, att jag håller på att drunkna...
 
Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv, alls.

Lång dag

What's love but a secondhand emotion?

Under alla år som jag faktiskt har umgåtts med människor så har det i min närhet ALLTID funnits de som verkar kunna kasta bort känslor från en dag till en annan. Jag har och har haft väninnor som har bytt hjärtevänner hela tiden och knappt varit singel. Till viss del har jag varit fascinerad och avundsjuk men samtidigt varit otroligt negativ till det. Jag menar, om jag är jättekär i någon kan jag ju inte överföra den kärleken på en annan person och helt plötsligt vara minst lika kär i denna. Eller?
I min värld fungerar då inte det.
 
För många människor som jag stött på under åren så har detta varit en nästintill självklar livsstil. När jag berättade att jag var singel i lite över två år så tittade de snarare på mig som att jag hade en otroligt smittsam sjukdom eller är helt dum i huvudet. Jag kan ha lätt för att bli intresserad av någon, men det krävs mycket för att det där intresset ska upprätthållas. Blir jag däremot känslomässigt engagerad så är det for real. Inget man bara kan kasta bort. 
 
Jag förstår inte hur man kan byta partner bara sådär, det låter inte logiskt. Och jag tror inte på att man kan bli kär gång på gång och bara skaka av sig känslorna om det tar slut. Men vanliga människor kanske funkar så?
Alla är väl olika antar jag.
Personligen väljer jag att kämpa för det som känns bra, det som känns fint,
även om det är en jobbig resa för att nå det där fina. 
 
 

Musikens helande kraft och scones

 
Har sjungit större delen av kvällen, och ätit scones med otroligt bra sällskap. Jag är glad att jag har såna människor omkring mig som kan få mig på bra humör även fast jag mår riktigt dåligt. 
Ovärderligt. ♥
 
 

True story!

Fina Nina skrev en så klok sak på allas vårat Facebook som jag måste dela med mig av:

" Visst måste man tänka framåt innan man går in i ett förhållande, se en framtid med personen.. Men det är mer värt att vara med någon du är helt galen i och kämpa för en bra framtid tillsammans istället för att ha en framtid med någon som du inte har samma glöd för."
 
 

.___.

Jag vet liksom inte vad jag ska göra eller hur jag ska känna.
Jag är bara tom.

If I knew then what I know now...

 
 
 

Tell everybody I'm on my way



Jag är påväg åt rätt håll.
I'm getting dangerous, just sayin'.

True

With a little help from my friends!

Jag kidnappade några bilder av Cici från gårdagen.
 
 
 
 
 

Where is your boy tonight?

Att gå ut som singel har en helt annan innebörd när hjärtat är inställt på någon speciell person. Jag kan inte ta åt mig av människor på samma sätt. Självklart blev jag lite glad när en fin grabb raggade lite på mig, men jag känner ju ändå att jag aldrig skulle kunna göra något försen jag har ett konkret svar. För att citera Markus Krunegård: "Hela världen är så underbar, bara man får ett svar".
 
Jag lever i en ovisshet som får mig att må sämre än tidigare. Jag vet vad jag vill, vet du vad du vill? Nej, jag misstänkte det. Mitt hjärta skriker efter honom men jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag måste få ett definitivt ja eller nej för att kunna släppa det som får mig att må så dåligt!
 
Igår hade jag inte så höga förhoppningar om kvällen, men den blev bra till slut. Och jag är evigt tacksam att jag slapp gå hem i kylan och istället fick skjuts!

Dock blev det som vanligt iochmed att jag kom hem till mitt, helt själv. Tusentals tankar, grubblerier härifrån och till helvetet och känslan av att inte duga. Jag måste sätta punkt för det här så jag kan börja leva igen!

The whiskey's working...

I can't remember your number
I couldn't spell your name
If I had a gun to my head right now
I couldn't picture your face
The whiskey's working
...
I'm gonna drink till the morning
I'll just let it pour 
think I'll love you little less
If I drink a little more
If I drink a little more

I think the whiskey's working
I think it's found its mark
If I'm lucky I'll forget you baby
before I drown my heart
get past the hurting and pray it's working
guess the whiskey's working
I'm not certain anymore
I think the whiskey's working

Så länge jag håller i dig är du hel

En blick som ber om en chans
Du tappade bort den som fanns
För du kan inte leva i nuet när jag är någon annanstans
Och den delen av dig som är du
Ja, det sista jag behöver
Det är min tur att låta det va
Det är min tur att må bra

Det blir alltid värre framåt natten

 
Jag hatar nätterna.
Jag hatar att inte kunna somna, att ligga vaken och grubbla över allt och ingenting och snurra in mig själv i tankarna om dig, vi, oss! Värst av allt är tårarna och känslan att inte duga.
 
FAN, FAN, FAN; DET SKULLE VARIT DU.

Me want!

Kikade runt lite på Hot Topic och blev lite kär. När jag gått ner tillräckligt mycket i vikt att jag inte mår dåligt över min mage hela tiden så ska jag börja gå i snygga byxor, shorts och kjolar med ännu snyggare t-shirts till! Dessa är NÅGRA av mina favoriter!
 
 
 
 

I can smile at the old days, I was beautiful then...

Mina fina

Jag älskar den där känslan när allt bara faller sig naturligt för då känner jag mig trygg med personen i fråga. Och nej, det handlar inte bara om kärlek och partners, det bör vara likadant med vänner och andra viktiga människor, särskilt eftersom jag har ganska många svaga stunder.
 
♥Jag tycker om hur Ida aldrig låter mig vara helt själv när jag tror att jag vill vara det, utan istället "tvingar sig på". T.ex. som när jag var hos henne och hennes karl över nyår och jag känner att jag kommer bryta ihop, går ner och kryper upp i hörnet på dubbelsängen och låter tårarna bara forsa. Strax efter kommer hon ner, kommer in i rummet och kryper ner under täcket och sätter sig och låtsasbölar. Hon får mig alltid att skratta och känna mig fånig. Sen kan hon vrida och vända på saker så att det låter logiskt tillochmed i mina öron. Det fantastiska med Ida är att hon alltid vet vad jag tänker och att jag vet att jag egentligen inte behöver säga ett ord till henne. Jag älskar våran telepati, som när hon är sugen på knäck och jag ställer mig och kokar det, eller när jag tänker tillbaka på något av alla våra minnen och hon ringer och säger att hon kom att tänka på det.
 
♥Jag tycker om hur pappa alltid tar mitt parti när det känns som att hela världen rasar och hur han utan att tveka kan säga "jag kommer och hämtar dig" oavsett vart i världen jag skulle befinna mig. Han är även ett proffs på att få mig att känna mig lite bättre än vad jag kanske är (men det skulle jag aldrig berätta för honom) när han idiotförklarar alla andra och propsar på att jag faktiskt är smartare än så trots att jag är tatuerad.
 
♥Jag tycker om hur Malin tar det som en självklarhet att umgås med mig när jag gång på gång blir nedknuffad och hur hon verkar veta att det hon gör är helt rätt när hon bara är, eller får mig att skratta och fokusera på annat. Jag tror att hon kan fixa allt med ett garnnystan och en kanna te, faktiskt.
 
♥Jag tycker om hur mamma alltid finns där för mig trots alla gånger jag gapat, skrikit och varit riktigt hemsk mot henne. De duster vi hade under min högstadie- och gymnasieperiod var inte att leka med.Ofta handlade det om vem som började gråta först. Nu står hon ändå vid min sida när jag mår skit och försöker peppa mig, det om något är starkt. Jag är glad att jag har det band jag har med henne nu. Alla gånger vi säger samma sak, eller tänker samma tanke.
 
♥Jag tycker om hur han kan få mig att le bara genom ett blick, ett ord eller ett meddelande. Hur naturligt det kändes när han tog min hand (jag som inte tycker om att hålla händer), hur trygg han kan få mig att känna mig bara genom små lätta medel som att ta min hand och lägga den på sitt bröst, eller den där fjäderlätta kyssen på axeln. Jag tycker om hur lätt det är att prata med honom om nästintill allt och hur han kan låta så allvarlig trots att vi pratar om världens fånigaste grej. Jag älskar när han kramar om mig och liksom låser fast mig i sin famn.
 
Egentligen, så behöver jag nog inget mer än det här men det finns fler personer som får mig att må bra, och jag hoppas att ni vet om det ♥
 

Min älskling har ett hjärta av snö

Jag vill gråta.
Jag har egentligen inte gjort så mycket annat i två veckors tid, men just nu vill jag verkligen gråta. 
Lägga mig ner i ett tryggt knä eller krypa upp i en varm famn och bara gråta, stilla. 
Inga ord, ingenting mer än en varm, trygg människa och tysta tårar. 
Varma händer mot min  hud, eller smekandes mitt hår.
Så skulle jag vilja spendera min kväll, min natt, mitt dygn... eller den tid det tar för hjärtat att läka.

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort!

 
Den senaste tiden har det varit en ganska tung stämning över bloggen. Efter att ha lyssnat på gamla favoriter så insåg jag att det nog är likadant för mig som för Melissa Horn, det som är bra med mig glömmer jag nog faktiskt bort ibland! Så jag bestämde mig för att försöka komma på några saker jag faktiskt är bra på och/eller kan vara stolt över.
 
Jag...
- är smart.
- har världens bästa vän, vilket bör innebära att jag inte är en så tokig vän själv.
- har en rätt okej sångröst.
- har ett bra minne när det gäller sångtexter.
- kan köra jänkare.
- är grym i köket, både när det gäller bakning och matlagning.
- är förstående och empatisk.
- är relativt förståndig.
- har gått arrangörsutbildning.
- var med och startade upp Minimång.
- har gått två år på lärarutbildningen, har mindre än hälften av utbildningen kvar.
- kommer bara att vara 22 år när jag är färdigutbildad lärarinna.
- har 7 tatueringar som berättar något om mig.
- är förhoppningsvis viktig för någon.
- har rätt fina ögon.
 
 
Well, det är väl vad jag kan komma på nu. Det är ju alltid någonting.
 

Long live the King!

 
The king skulle ha fyllt 78 år idag,
det måste så klart uppmärksammas!

Are you even listening when I talk to you?
Do you even care what I'm going through?
You're eyes stare and they're staring right through me
You're right there but it's like you never knew me

Do you even know how much it hurt,
That you gave up on me to be with her?

.

Ingen kan rädda mig ikväll 
ikväll är jag inget bra för mig själv 

Jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam



En sång och en dröm om en lycka så öm

 
"att fånga en fjäril, som vill
fälla vingarna ut över världen, en fjäril som flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst, hur som helst"


Ingen människa ser mig, en dag som den här känns det bra

 
Smärta.
Ni vet när det hugger i hjärtat, och det känns som att hela kroppen skriker? När tårarna bara forsar och klumpen i halsen aldrig riktigt försvinner? Den smärtan upplever jag dagligen nu. 

Diagnos: Krossat hjärta.
 
Jag vet att det (kanske) kommer gå över, någon gång, men inte än på ett tag. 

Ska försöka göra det bästa av situationen, jag borde bli av med allt jag inte tycker om hos mig själv. 
Vikten, rädslan, bristen på motivation.
I'm gonna be the best version of me there is.

The taste of ink!

 
Nu när min mor vet om den, så kan ni alla få se min fina. Och ja, jag vet att jag har några kilon för mycket, så nej, ni behöver inte påpeka det. Jag älskar denna iallafall, och den får mig att bli glad och känna mig en aning snyggare. 

Heartache

Hjärtat gör ont, jävligt ont. 
Börjar det nya året med att vakna efter ca fyra timmars sömn med drömmar som faktiskt var behagliga, sträcker mig efter vinflaskan och tänker "Well, who cares?". 
Det finns så mycket jag skulle vilja säga, eller behöver säga. Grejen är att jag inte vet hur jag ska bära mig åt. Tillfället kommer komma, men hur säger man allt det där utan att bryta ihop totalt?
Jag har aldrig känt mig såhär svag...
 
Hur elak känner jag mig inte när jag inte riktigt kan dela mina vänners lycka över kärleken?
Det är nästan som att ingen har rätt att vara lyckligt förälskad när mitt hjärta skulle behöva x antal rullar tejp för att hålla ihop (går det inte att laga med silvertejp är det sönder på riktigt). 
Jag vet att det är ett fruktansvärt sätt att tänka, men jag kan verkligen inte anpassa mig just nu för allting gör så jävla ont att se, höra och vara i. 

Kärlek är jättefint. 
Egentligen.
 
 
And I know it's a wonderful world, but I cant see it right now.
 
RSS 2.0