What's love but a secondhand emotion?
Under alla år som jag faktiskt har umgåtts med människor så har det i min närhet ALLTID funnits de som verkar kunna kasta bort känslor från en dag till en annan. Jag har och har haft väninnor som har bytt hjärtevänner hela tiden och knappt varit singel. Till viss del har jag varit fascinerad och avundsjuk men samtidigt varit otroligt negativ till det. Jag menar, om jag är jättekär i någon kan jag ju inte överföra den kärleken på en annan person och helt plötsligt vara minst lika kär i denna. Eller?
I min värld fungerar då inte det.
För många människor som jag stött på under åren så har detta varit en nästintill självklar livsstil. När jag berättade att jag var singel i lite över två år så tittade de snarare på mig som att jag hade en otroligt smittsam sjukdom eller är helt dum i huvudet. Jag kan ha lätt för att bli intresserad av någon, men det krävs mycket för att det där intresset ska upprätthållas. Blir jag däremot känslomässigt engagerad så är det for real. Inget man bara kan kasta bort.
Jag förstår inte hur man kan byta partner bara sådär, det låter inte logiskt. Och jag tror inte på att man kan bli kär gång på gång och bara skaka av sig känslorna om det tar slut. Men vanliga människor kanske funkar så?
Alla är väl olika antar jag.
Personligen väljer jag att kämpa för det som känns bra, det som känns fint,
även om det är en jobbig resa för att nå det där fina.
Kommentarer
Bälla
Jag har lite samma "problem", fastnar jag för någon så är jag körd i år framöver. Skitbra om det går vägen och skitsämst om det är en sådan där hemsk olycklig visa.
Stay strong :*
Svar:
Weronica
Trackback
