Mina fina
Jag älskar den där känslan när allt bara faller sig naturligt för då känner jag mig trygg med personen i fråga. Och nej, det handlar inte bara om kärlek och partners, det bör vara likadant med vänner och andra viktiga människor, särskilt eftersom jag har ganska många svaga stunder.
♥Jag tycker om hur Ida aldrig låter mig vara helt själv när jag tror att jag vill vara det, utan istället "tvingar sig på". T.ex. som när jag var hos henne och hennes karl över nyår och jag känner att jag kommer bryta ihop, går ner och kryper upp i hörnet på dubbelsängen och låter tårarna bara forsa. Strax efter kommer hon ner, kommer in i rummet och kryper ner under täcket och sätter sig och låtsasbölar. Hon får mig alltid att skratta och känna mig fånig. Sen kan hon vrida och vända på saker så att det låter logiskt tillochmed i mina öron. Det fantastiska med Ida är att hon alltid vet vad jag tänker och att jag vet att jag egentligen inte behöver säga ett ord till henne. Jag älskar våran telepati, som när hon är sugen på knäck och jag ställer mig och kokar det, eller när jag tänker tillbaka på något av alla våra minnen och hon ringer och säger att hon kom att tänka på det.
♥Jag tycker om hur pappa alltid tar mitt parti när det känns som att hela världen rasar och hur han utan att tveka kan säga "jag kommer och hämtar dig" oavsett vart i världen jag skulle befinna mig. Han är även ett proffs på att få mig att känna mig lite bättre än vad jag kanske är (men det skulle jag aldrig berätta för honom) när han idiotförklarar alla andra och propsar på att jag faktiskt är smartare än så trots att jag är tatuerad.
♥Jag tycker om hur Malin tar det som en självklarhet att umgås med mig när jag gång på gång blir nedknuffad och hur hon verkar veta att det hon gör är helt rätt när hon bara är, eller får mig att skratta och fokusera på annat. Jag tror att hon kan fixa allt med ett garnnystan och en kanna te, faktiskt.
♥Jag tycker om hur mamma alltid finns där för mig trots alla gånger jag gapat, skrikit och varit riktigt hemsk mot henne. De duster vi hade under min högstadie- och gymnasieperiod var inte att leka med.Ofta handlade det om vem som började gråta först. Nu står hon ändå vid min sida när jag mår skit och försöker peppa mig, det om något är starkt. Jag är glad att jag har det band jag har med henne nu. Alla gånger vi säger samma sak, eller tänker samma tanke.
♥Jag tycker om hur han kan få mig att le bara genom ett blick, ett ord eller ett meddelande. Hur naturligt det kändes när han tog min hand (jag som inte tycker om att hålla händer), hur trygg han kan få mig att känna mig bara genom små lätta medel som att ta min hand och lägga den på sitt bröst, eller den där fjäderlätta kyssen på axeln. Jag tycker om hur lätt det är att prata med honom om nästintill allt och hur han kan låta så allvarlig trots att vi pratar om världens fånigaste grej. Jag älskar när han kramar om mig och liksom låser fast mig i sin famn.
Egentligen, så behöver jag nog inget mer än det här men det finns fler personer som får mig att må bra, och jag hoppas att ni vet om det ♥
Kommentarer
Malin
<3
Trackback
