Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead
Jag börjar fundera på om jag läker långsammare än andra. Det är säkert inte så, men det är så det känns just nu. Till exempel så har jag fortfarande stora problem både med att köra och åka bil efter olyckan. Det har snart gått sju månader sen dess, men jag känner ändå att jag är galet osäker och rädd - Nästa gång kanske det inte går lika bra som det gjorde då. När någon sladdar när jag sitter i bilen eller när jag känner att greppet släpper det minsta så spelas allting upp igen, jag ser samma saker som jag såg då, känner hur jag slutar andas och tänker tanken "Nu dör jag".
För många låter det säkert fånigt, men för mig är det en fruktansvärd verklighet och det spelas upp i drömmarna också (när jag väl får sova).
Allt tjat i bloggen om ett krossat hjärta ser många säkert också som fånigt, men det är hur jag upplever det. Att jag dessutom upplevt känslan av att må dåligt och vara maktlös i ett tidigare förhållande, och bli rejält lurad på vem personen i fråga faktiskt är så kan jag inte säga att det bara är att ruska av sig känslorna. Det är stora och tunga känslor jag bär på, och jag försöker att inte tynga ner mina nära med det. Istället bär jag på det själv vilket till slut inte går, det brister. Jag vill gärna finnas där för andra, men just nu kan jag inte ta tag i andras problem, jag orkar inte...
Does that make me a bad person?
Does that make me a bad person?
Kommentarer
Amanda
Men vännen, inte gör det dig till en dålig människa heller. Tror inte jag var normal försen efter 1 1/2 år efter det tog slut mellan mig och mitt ex - och vi hade det ändå inte bra, jag var bara så fruktansvärt kär.
Det går över, efter en evighet, så går det över. När man minst anar det, så gör det inte ont längre.
Men ge det tid, gråt ut och kolla med läkaren om du kan få sömntabletter (för utan sömn är det svårt att läka nånting alls) eller prata med någon i sjukvården, det kanske är så att du behöver antidepressiv behandling - sånt vet dom bäst.
Puss på dig från Ume <3
Svar:
Weronica
Trackback
