30 maj 2010: For better or worse, you are my universe
Igår var det Köpmannamarknad här i Strömsund, och jag som inte ens var tänkt att gå ut blev utlurad tillslut. Dans till Barbados, och Inge Jorm på den lilla scenen. Bra kväll, bra folk, genomtrevligt, nästan.
28 maj 2010: If you care, don't ever let me know
Att vara intresserad av någon/förälskad i någon verkar endast som ett slöseri med tid. Att gå omkring och vara deppig p.g.a. personen inte ser en som man önskar att han gjorde, eller att han helt enkelt inte ens verkar vilja vara vän med en, det gör bara ont. Att ständigt vara orolig över att se honom med någon annan är ännu värre. Att låta bli att tänka går inte, så vad ska man ta sig till? Stänga av alla känslor till 100% och bara kämpa för att bli en övermänniska? Ja, det låter som det vettigaste alternativet.
25 maj 2010: Must haves
Allt kommer från Artbox!
25 maj 2010: I like, I want, I need
Jag ska snart lämna iväg min skåpnyckel, och då har jag endast en nyckel kvar på min knippa. Alltså behöver jag någon nyckelring som syns, så jag inte tappar bort den. Den här pandan finns på Artbox och är galet söt, den skulle lättsamt få göra min nyckel sällskap!
24 maj 2010: Har börjat fundera på fallet hur hårt det egentligen är
Kärlek.
Blickar. Tomma ord. Att bli stum. Nervös bara av tanken.
Fnittrig. Pinsamt. Förvirrande. 13 år på nytt. Fjärilar i magen. Att inte bli sedd.
Att inte finnas. Distraherad. Koncentrationssvårigheter. Planer. Blygsam.
LIVRÄDD.
23 maj 2010: Fredagen i bilder (och bubblor)
♥
19 maj 2010: Ingenting för mig
22.
Jag plågade mig igenom ett nationellt prov igår, och på något sätt så kändes det faktiskt som att jag skulle klara det. Vi får väl se hur det blir med det. Avslutar kurs, på kurs, på kurs just nu, och det känns så galet bra! De jag har kvar nu är Filosofi B, Ledarskap inom lek och idrott, Latin (och matte b om jag inte klarar provet) men det känns helt okej. Äntligen.
Idag var det mösspåtagning, vilket känns helt meningslöst för mig, därför så åkte jag hem, men jag antar att alla studenter är glada nu, när det känns "på riktigt". Tankarna snurrar för mycket i mitt huvud just nu, jag hinner inte med alla känslor som jag borde ha, de trycks undan av andra dumheter. Vi får väl se om det är tillräckligt verkligt den sista veckan.
18 maj 2010: I never thought I'd end up here
23.
Det är antalet dagar som återstår tills vi står där och sjunger om studentens lyckliga dag.
Scenariot känns en aning overkligt för mig, p.g.a. alla motgångar som jag stött på under mina skolår, främst högstadiet och gymnasiet. Sen första terminen, andra året, så har tankarna på att hoppa av varit starka. Jag har varit så skoltrött att jag helt enkelt slutat bry mig.
Någonting, jag vet inte riktigt vad (men antagligen min envishet), har ändå lyckats tagit mig hit. Jag har klarat kurserna och lyckats skriva högskoleprovet. För bara ett halvår sedan så var jag säker på att jag skulle hoppa av skolan, för jag kunde ändå inte bli något, jag kunde inte få tillräckligt bra betyg. Nu sitter jag här med ett antal VG'n och MVG'n, och är relativt säker på att jag tar mig in på någon av de åtta utbildningarna jag har sökt.
Vad som fick mig att ändra mig vet jag verkligen inte. Det skulle kunna vara den evigt växande längtan att ta sig härifrån, eller när jag bestämde mig för att jag får vara vem jag vill oavsett vad människor runtomkring säger, när jag lärde mig att ta för mig av livet. Jag får.
Under de här tre åren har jag byggt upp ett stort självförtroende, självklart är det inte på topp än, men det är på god väg. Och nu jävlar ska jag visa alla som tvivlat vad jag går för!
15 maj 2010: Är det mig du gråter för?
De här människorna var de viktigaste i mitt liv under mina två första år på gymnasiet. Jag minns hur jag grät och var helt förkrossad över att jag var tvungen att överleva ett år på gymnasiet utan dem. Det är 340 dagar sedan, snart ett år. Snart är det jag som står där, lyckligast i världen.
Jag undrar bara om jag, som minsting i "gänget", kommer att lämna någon bakom mig, så som de här, och treorna innan dem gjorde. Om någon kommer gråta för mig.
13 maj 2010: I can't believe this is not love!
Jo jag attackerar Tradera, just nu, med det senaste köpet (se bilden nedan) har jag 4 eller 5 olika par att välja mellan.
13 maj 2010: Below the belt
Mina kanadensiska älsklingar har släppt ett nytt album, och som vanligt så finns det inte en låt jag inte älskar!
Älskade Danko, som levererar varje gång.
<3
12 maj 2010: And I know we were both too young
Nu ikväll packade jag undan en hel drös med cd-skivor från mitt rum och placerade dem i vardagsrummet, lämnade endast de jag ska ha med mig till Örebro. Mitt i alltihop hittar jag två stora spindlar med brända skivor. Självklart sätter jag mig ner och lyssnar igenom dem, och genast är jag tretton år och bär på ett krossat hjärta igen.
Jag kommer ihåg hur galet kär jag var, och hur ont det gjorde när andra tjejer sa att de var kära i honom. Jag minns hur glad jag kunde vara över att han hade sagt "Hej" till mig. Och hur objektet kunde förändras för varje vecka. Enkel tonårskärlek. Många av låtarna är så otroligt bra, och beskrivande, och passar faktiskt in även idag.
Idag är dock kärleken mer komplicerad. Det handlar om vilket sällskap man har, vilka man umgås med. Råkar man falla för någon som hör till ett helt annat sällskap så kan det vara svårt att få kontakt, då det enda gemensamma man har är krogen. Kalla mig kräsen, men jag skulle hellre ragga på någon i nyktert tillstånd än berusat, vilket genast gör situationen svårare.
Men iallafall, att ett minne kan etsa sig fast i en bild eller en sång fascinerar mig. Och varför utsätter man sig för såna återfall? Vem vet, vi kanske är självplågare innerst inne ändå.
11 maj 2010: Om tiden vill ifatt
9 maj 2010: He's a little shy so she gives him a smile
32 dagar.
4½ vecka.
Det är vad jag har kvar på gymnasiet. Allt som allt blir det 21 dagar på skolan.
Jag börjar få en svag ångest, trots att jag inte vill något hellre än att börja om på nytt någon annanstans. Jag vet inte riktigt hur det ska gå när jag inte kommer kunna träffa Ida, jag som får en sådan abstinens när jag inte träffat henne på en helg, ännu värre på en vecka! Hur ska jag då kunna klara av att träffa min bästaste bästa vän varannan månad? Om ens så ofta?!?
Jag har bestämt mig för att ta tag i körkortet nu, så fort allt skolarbete är helt klart, vilket det är på onsdag då jag gjort mina sista redovisningar, lämnat in min sista engelska-uppgift, gjort klart de två sista kapitlen på administrationen. Då är jag klar. Eller ja, jag har ett nationellt prov i matte kvar, men det är en baggis när det kommer helt ensamt. Jag vill lämna tillbaka alla böcker, städa ur mitt skåp och aldrig mer blicka tillbaka.
Men vem försöker jag lura, det är klart att jag kommer blicka tillbaka, trots allt så har det funnits fina stunder också. Och några jag kommer sakna är mina fina BF1or, de jag läser med på onsdags- och torsdagsmorgnarna. Helt underbara människor!
Sommaren är på väg med stormsteg, och jag förbereder mig på alla sätt jag kan, för den här sommaren ska jag leva, på riktigt.
8 maj 2010: Åh, vilken härlig dag!
Nu efter ett antal timmars slit (jag tror jag är uppe i 5-6 nu) så är min engelska c uppsats som jag gruvat mig för sen jag började läsa kursen äntligen ivägskickad till herr Estliden. Just nu känns det som att det inte spelar någon roll vad han tycker om den, för jag har faktiskt gjort den nu!
I övrigt så har det inte hänt alltför mycket. Vi hade våran projektmässa i onsdags, där jag, Daniel och Fredrik egentligen bara satt ner och gjorde ingenting. Svårt att ha en monter när vårat projekt endast är praktiskt. I fredags åkte jag upp på skolan helt i onödan. Jag försov mig, så jag bestämde att jag hade sovmorgon, alltså skippade jag filosofin direkt på morgonen. Visste ju att min klass hade nationellt prov, så jag började inte försen 10.50.
Men tji fick jag, för vi skulle tydligen träna in studentsången, och vi esteter skulle vara där en halvtimma i förväg eftersom Barbro inte hade någon röst. Så om någon kommer kunna den där, så är det vi esteter.
3 maj 2010: En nystart
ÅHNEJ!
Är hon tillbaka med ännu en ny blogg är säkert tanken som slår er just i detta tillfälle när ni klickat er in här, och ja kära läsare, det är jag! Jag tänkte nämligen att det var dags att jag startade en blogg som alla kan och får läsa, till exempel så kanske det är trevligt för min mor att veta vad jag gör, vad jag gillar för kläder för stunden (get the hint) och ta del av mina funderingar kring framtiden.
För sanningen är ju att jag har 38 dagar kvar som gymnasieelev, om 39 dagar räknas jag som arbetslös om jag inte lyckats blivit tilldelad ett jobb innan dess. Om allt går som det ska efter det så blir jag Örebrobo i Augusti, och student vid Örebro Universitet. Min mor (och kanske några andra) kommer antagligen att vara en aning nyfikna på vad jag har för mig som Örebroare också.
Så välkommen, till mitt nya ordskafferi!
