18 maj 2010: I never thought I'd end up here
23.
Det är antalet dagar som återstår tills vi står där och sjunger om studentens lyckliga dag.
Scenariot känns en aning overkligt för mig, p.g.a. alla motgångar som jag stött på under mina skolår, främst högstadiet och gymnasiet. Sen första terminen, andra året, så har tankarna på att hoppa av varit starka. Jag har varit så skoltrött att jag helt enkelt slutat bry mig.
Någonting, jag vet inte riktigt vad (men antagligen min envishet), har ändå lyckats tagit mig hit. Jag har klarat kurserna och lyckats skriva högskoleprovet. För bara ett halvår sedan så var jag säker på att jag skulle hoppa av skolan, för jag kunde ändå inte bli något, jag kunde inte få tillräckligt bra betyg. Nu sitter jag här med ett antal VG'n och MVG'n, och är relativt säker på att jag tar mig in på någon av de åtta utbildningarna jag har sökt.
Vad som fick mig att ändra mig vet jag verkligen inte. Det skulle kunna vara den evigt växande längtan att ta sig härifrån, eller när jag bestämde mig för att jag får vara vem jag vill oavsett vad människor runtomkring säger, när jag lärde mig att ta för mig av livet. Jag får.
Under de här tre åren har jag byggt upp ett stort självförtroende, självklart är det inte på topp än, men det är på god väg. Och nu jävlar ska jag visa alla som tvivlat vad jag går för!
Kommentarer
Trackback
